Honungsdagg Honungsdagg förekommer som ett klibbigt överdrag på barr och blad hos många trädslag. Bina och andra sockerälskande insekter finner den på barren hos gran och tall och på bladens översidor hos ek, lönn, lind alm och björk m.fl.. lövträd. Den produceras av bark- barr- och bladlöss. Den består av de sockerhaltiga tarmutsöndringarna från dessa löss. Lössen lever av växtsafter och deras mundelar är speciellt byggda för att kunna suga upp saften. Sugmekanismen består av fyra stickborst som är inneslutna i en snabelskida. Den är bildad av underläppen och dess kanter möts på framsidan. De båda yttre borsten, som är de omvandlade överkäkarna, stöts in i underlaget. Då bildas en öppning genom vilken de mot varandra pressade mellersta borsten, (de omvandlade underkäkarna), kan föras in till växtens savförande vävnader. De senare borsten har på sina mot varandra vända sidorna en grund och en djup fåra som tillsammans bildar en smal och en bred kanal. (se figur här intill) Genom den smala kanalen pressas enzymhaltig saliv in i "såret" och genom den bredare sugs näringsvätskan upp och förs vidare till tarmkanalen.

Ibland händer det att saven står under så högt tryck att den formligen pressas genom de drickande lössens tarmar. Lössen kommer då att fungera som levande tappkranar där den söta vätskan tränger fram i droppar som faller på barr och blad nedanför.

De ämnen som finns i saven, sockerarter och kvävehaltiga ämnen, genomgår under passagen genom lössens tarmkanal kemiska förändringar genom inverkan av matsmältningsvätskorna och deras enzymer. Dessa kemiska förlopp innebär inte bara en nedbrytning av befintliga ämnen utan även en uppbyggnad av nya.

Honungsdaggen innehåller i huvudsak samma sockerarter som nektarn, rörsocker, fruktsocker och druvsocker. Dessutom förekommer maltos, melecitos och raffinos som uppkommit genom enzymverkan. Halten mineralämnen och proteiner samt dem närstående föreningar är betydligt högre än i nektarn. Ren honungsdagg är sällsynt i vårt land. Något ensidigt drag på honungsdagg blir det bara undantagsvis hos oss. Som regel blir det på sin höjd en inblandning av den i honungen som då far en gråaktig färg och en karaktäristisk smak som påminner om malt. Den är också seg som ljunghonungen. Honungsdaggen spelar på många ställen i Mellaneuropa en betydligt större roll för bina och honungsproduktionen än vad nektarn gör och honungspriset är högre.

De honungsdaggsproducerande insekterna har sinsemellan mycket skilda anspråk på värdväxter och klimat. Vissa av dem kan under en följd av år förekomma mycket sparsamt och levererar då inget råmaterial till bina. Vid speciellt gynnsamma klimatiska betingelser kan deras förökning bli så rekordartad stor, att de kan producera honungsdagg i väldiga mängder. Ofta inleds denna tendens till massförökning redan föregående höst då temperatur, och luftfuktighet gynnar honornas äggläggning. Är sedan den följande vintern och våren skonsamma mot äggen har arten en god början för den nya säsongen. Det kan under sommaren komma den ena generationen efter den andra av honor som alstrar sin avkomma utan befruktning.

De skilda arterna reagerar mycket olika för det komplicerade samspelet mellan klimatet och dess tidsmässiga förlopp och värdväxternas fysiologiska tillstånd. Det krävs ett för varje art speciellt mönster av dessa faktorer och då blir det förklarligt att massförekomster av dessa insekter inte inträffar varje år.

Erling Nilebäck